Vänskap. Gjord för oss?
Efter ett hett samtal i går så måste jag ta upp en liten del av det jag tog upp i tidigare inlägg Om jag var troende
"Sedan vi inte behövde jobba tillsammans för att ta de stora bestarna" 
Vi har tappat varandra..Helt klart, den diskussion vi hade kom mest in på dem gånger folk blir illa behandlade. Allt från mobbining till slagsmål och ren vanvett.
Det är inte ofta (detta går stor del till vuxna) någon hjälper en som blir utsatt för deverse rån eller misshandel. det kan vara dagen på en fullsatt tunnelbana eller också ute på stan...Vart flög det i oss att vi inte behöver hjälpa varandra?, Det är klart att man själv kan bli allvarligt skadad i kuppen...Men vad känns mest, för oss män som inte visar våran "styrka" Eller tjejer som inte alls tar åt sig åt att någon kallar en annan tjej hora och massa fula ord..Varför väntar vi på våran nästa att ta steget upp, för det är faktiskt i många fall så, ställer sig en rakryggad hänger flera ofta på och där med minimerar "farligheten"
Nej människor vi har än en gång visat oss ovärdiga,
Obs, jag tar inte alla över en kant, ni som faktiskt ställer upp, en FET stjärna till er.
//Pis Tokko
