Tokko

Det finns böcker som man öppnar med lyckliga slut

och det finns hjärtan som brister, när något dör ut

hittat sitt slut, men inget stopp, är det så ängeln lever på sitt hopp

ängeln som sitter och gråter på sitt stora moln

tittar ner på människor som beter sig som fån

och tiden verkar inte göra annat, finns ingen genväg, när vi har ramlat

och för varje dag går en bit av hennes hjärta av,

skriker och ber om att vi en dag lägger av

lägger kniven på sidan och säger förlåt

är det så som vi svara en änglatår.

med leendet som det bara gnistrade om,

har nu fått ett slut, hon kan inte vända om

Jag älskar dig, inget att sätta emot,

mitt hjärta slår för stort när det pumpar ut mitt blod

för henne har vi sedan länge glömt,

henne har vi sedan länge fördömt

sakta slår vi ihjäl hennes själ

sakta tömmer vi ut hennes blod

och vi låter hennes skrik bara blekna iväg

för vårat löfte var hela hennes själ

hon sitter på molnen och gråter till sömns

hon har tappar smaken för allt som vi glömt

att livet kan vara värt att leva ut, och att inte med brustna hjärtan vara rädda för ett slut.

med leendet som det bara gnistrade om,

har nu fått ett slut, hon kan inte vända om

hennes liv har nu sprungit iväg,

sitter på sitt måln och bara svävar iväg

och vingarna på ryggen som en gång fanns,

dom kommer aldrig få en andra chans

hon har försökt att få oss att fatta,

sluta upp med att döda varandra,

men det finns inget mer att skrika om

ängeln har nu fattat det är bara att vända ryggen om

och få kniven i hjärtat, och få skottet som sitter rätt i pannan

och hon skiter nu i vad som kommer hända dom som,

väljer fel väg fuck you so long

so strong, som hon alltid försökt att vara,

men hennes visa ord, kommer människan aldrig att svara,

detta är vad vi glömt...detta är bara något som var en ängladröm

med leendet som det bara gnistrade om,

har nu fått ett slut, hon kan inte vända om


Copyright Tokko PIS

Efter ett hett samtal i går så måste jag ta upp en liten del av det jag tog upp i tidigare inlägg Om jag var troende

"Sedan vi inte behövde jobba tillsammans för att ta de stora bestarna"     

Vi har tappat varandra..Helt klart, den diskussion vi hade kom mest in på dem gånger folk blir illa behandlade. Allt från mobbining till slagsmål och ren vanvett.
Det är inte ofta (detta går stor del till vuxna) någon hjälper en som blir utsatt för deverse rån eller misshandel. det kan vara dagen på en fullsatt tunnelbana eller också ute på stan...Vart flög det i oss att vi inte behöver hjälpa varandra?, Det är klart att man själv kan bli allvarligt skadad i kuppen...Men vad känns mest, för oss män som inte visar våran "styrka" Eller tjejer som inte alls tar åt sig åt att någon kallar en annan tjej hora och massa fula ord..Varför väntar vi på våran nästa att ta steget upp, för det är faktiskt i många fall så, ställer sig en rakryggad hänger flera ofta på och där med minimerar "farligheten"
Nej människor vi har än en gång visat oss ovärdiga,

Obs, jag tar inte alla över en kant, ni som faktiskt ställer upp, en FET stjärna till er.

//Pis Tokko